Intellektuell kollaps

Jag är så trött på all jävla nonsens jag ständigt utsätts för i mitt liv. Min hjärna kan snart inte ta mer och med en total avsaknad av kurage och ork att ta mig igenom minsta uppgift ligger jag istället apatisk och uppgiven i sängen och fantiserar om ljudisolerade kuvöser, försedda med ether, Emelie Bronte böcker och valsång.

Jag ligger naken i en ljus och behaglig kuvös, halvfylld med ljummet livmodersvatten och sakta drar ihop mig i fosterställning när jag plötsligt hör min mors ljuva röst. Orden är starka och matar sig oförtrutet rakt in i mitt medvetande samtidigt som jag sakta somnar in och dör. Jag ser ljuset och tunneln som alla pratar om. Men det är inte någon himmel eller paradis jag är på väg mot, utan det är sjukhussalens starka lysrörsbelysning jag upplever och det är min tur att födas igen. In i denna ytliga värld där vi dyrkar kvinnor som Marilyn Monroe och artister gör covers på heliga Cranberries-låtar. Ugh… Nu blir det champagne och The Verve. Puss

  • Taggar:
41 kommentarer
  • och ändå väljer du att försörja dig inom den ytliga världen... ?

    zara 2012-05-03 21:34:17
    Svara
    • Första meningen i det här inlägget.. den tanken har upprepats ett otal gånger i mitt huvud de senaste månaderna. Det är bara grej efter grej och det tar aldrig slut. Det känns som universum leker nån sorts katt- och råtta-lek med mig och kommer inte sluta förrän jag tar slut. (obs, är ej suicidal) Aja, du är inte ensam att känna så i alla fall.. hoppas det blir bättre för dig i åtminstone.

      Cecilia 2012-04-30 03:05:38
      Svara
      • Vill du jag ska berätta meningen med livet för dig? Jag kan det. Jag har knäckt gåtan. True story!

        2012-04-30 14:45:55
    • Du skriver så bra, önskar att jag också kunde skriva på ett fängslande sätt

      rtrtgt 2012-04-30 01:41:20
      Svara
      Visa alla kommentarer

      Tack för din kommentar.

      Liknande inlägg